Publicerad i Östran 11 juli
Så togs äntligen frågan upp i media under Vänsterpartiets dag i Almedalen; är det rätt att lägga ideologin åt sidan för att få majoritet i parlamenten? Enligt media var skräckexemplet Nora kommun där V nyligen började samarbeta med S och M. Hyckel! säger vi kommunister, skräckexemplet finns ju i Kalmar!
När diskussionerna inom V inför ett samarbete med sossarna och centern stod på agendan hördes inga stora protester bland medlemmarna som många kanske väntat sig. Det säger en del om den politiska medvetenheten inom V. Att det inte blev mer högljudd interndebatt än så förvånar oss kommunister föga. Hade det däremot varit frågan om att inleda ett samarbete (slamarbete) ihop med moderaterna, då hade nog Vs medlemmar protesterat mer vilt eftersom M är ett mer negativt laddat ord än C. Men faktum är att C idag är Sveriges mest nyliberala parti med förslag om platt skatt, kraftigt sänkta ungdomslöner mm. Hur V ska kunna bedriva en socialistisk arbetarpolitik ihop med Sveriges mest arbetareföraktande parti har vi svårt att se. Men så är det när man väljer opportunismen före sin ideologi. Som när V i höstas röstade för en utförsäljning av allmännyttiga äldreboenden och lägenheter till Rikshem, ett av Sveriges största privata bostadsbolag, i direkt strid mot sitt egna partiprogram. Vad finns det socialistiska i detta?
I januari skrev Birgitta Axelsson Edström på sin blogg: ”Ett parti som inte står för sin ideologi, som inte är tydligt med vilken politik som ska föras och vilket samhälle som är målet saknar ganska avgörande skäl för sin existens”. Klokt skrivet samtidigt som Birgitta dödförklarar sitt egna parti. När hela ens politik faller till att handla om partistöd vandrar man obehindrat åt höger. Sådan är opportunismen.
Nu måste Vs medlemmar ställa sig själva frågan; hur vill vi bygga socialismen i Sverige? Genom klasskamp eller tillsammans med Annie Lööf?
Johan Karlsson (K)
Anton Rydqvist (K)
Viktor Amper (K)
|
|
